hej. igår var bästa dagen på länge. jag cyklade in till stan via jag vet inte riktigt, jag träffade erica från hemifrån och hade en massa catching up att göra och gjorde det, fångade ikapp, ihop, upp. jag sitter på centralstationen nu, imorse blev jag knäpp på att inte ha nån dator med photoshop, eller internet, eller scanner, eller skrivare, eller digitalkamera. så innan sommaren är slut kör jag nog över min antimaterialism och köper alltihop. det kom en kille och satte sig bredvid som luktar rök ner i halsen på mig som kliar, röklukten. jag är inte helt oförkyld. jag behöver inte mitt jobb, jag behöver inte denhär känslan, av att vara överkörd, känna sig som början på ett bittert femtioårigt vårdbiträde som har på sig pyjamasliknande byxdresser när hon ska vara fin och läppstift som aldrig kan passa smala nedåtläpparna. nej men ni vet, dumförklarad, oviktiggjord. jag vill binda fast chefen i en stol och tvinga honom att jag vet inte, titta på regelbundna rutade papper, eller ha linser som gör att han ser saker i rutor, eller nånting, hullerombullerstrukturen gör mig sjuk i huvudet. och totalt utlämnad sådär. men igår fick jag lukten av tjära. en halv sekund av lukten av tjära räcker för att göra mig yr. på det bra sättet men nu längtar jag efter arbetshandskar, stövlar och en rejäl hög med ved. röklukten, inte av björk, tobaksröken driver nog mig härifrån nu. jag vet inte om denhär textmassan makes sense (vad heter det på svenska? jag hatar min svengelska) gör vettigheter med nån annan. imorgon ska jag gå upp klockan fem. jag vill spy. jag vill vara stram och framgångsrik och ställa min chef mot väggen. jag ler, på riktigt en del. jag har fortsatt lite med mitt halvhemliga betala-tillbaka-projekt.  röra. hej röra. hej våren. hejdå.