det var dags för honom att vara besviken på mig igen idag, dags för en det-verkar-inte-som-att-du-bryr-dig-harang. från chefen till sara. det-verkar-inte-som-att-du-lyssnar,-du-säger-bara-ja,-nej.  det-ser-förjääävligt-ut-där-ute. jag säger ja, nej. jag kan inte fejka att jag bryr mig mer än så. jag gör mitt bästa, det är bara olika bra. och så hade han glömt det med min lön. jag har inte fått nån lön än. nån har skrivit fel siffror, vi kan väl säga att det är jag så slipper vi diskussioner. han skulle ringa till nån på nåt kontor, det hade han alldeles glömt. så. vi får se, när den kommer.

men jag fick i all fall tag i nån på haraldsbogymnasiet på tredje försöket på fjärde telefonnumret, hon lät vresig, men som att det kanske kan gå bra, med ett nytt samlat betygsdokument.

jag har plockat ihop en hel trave böcker att låna(solna bibliotek hej här är jag). jag tror jag bryr mig. jag tror denhär förkylningen inte kommer ge sig förrän jag dör. jag tror jag vill gömma mig, du vet kliva mellan pärmarna. jag vill in. vad säger man, när chefen man har på ett jobb man aldrig visste att man ville ha, säger att man inte bryr sig tillräckligt. jag vill in, jag lånar noveller, jag vill skriva, jag vill få dehär löven som slagit ut nu under eller åtminstone mot huden. jag vill in.

vad säger man? det är verkligen som två sidor av myntet vända på en hand, det finns nåt uttryck, jag finner det inte. antingen eller. jag klättrer på staketet, men inte som klänga på gärdsgården eller. vilse. hej jag är vilse i uttrycken. antingen är där ett golv eller så inte. tillfreds eller avgrunden. och jo chefen jag bryr mig. men lite om mig själv också bara.