I love Loney, dear
Kom hem med näst sista pendeln. Nickade åt en gammal SMU-bekant på södra station. En stund tidigare stod vi längst framme vid scenen på varsin sida.
Jag citerar (mig själv) från 15/8 -07: De spelade "fantastiska, fantastiska Le fever med koskällan, som andranummer". Och trots upprepningen skulle det inte krävas mer än den och efterföljande "never let it slip your hands" (jag vill skriva att den var vindstilla, bråddjup, blytung). Det skulle ha räckt.
Jag tror att jag ska ha vant mig, att det ska göra mig mindre känslosam, röra mig mindre, men det är alltid som sommaråskväder, det är alltid som att komma hem. Hem, hem, hem. Det är vidsträckta åkerlandskap om natten, det är en kyrka för den som tappat tron men minns det lugnet, det är att lugna utan att skyla över, det är, är, är.
