Måndag
Lyssnar på nya D&TC-låtar som David Fridlund ger bort. Det låter tackochlov inte som Green Day. Det är rätt okej tonårskänsliga texter, men/och ljudbilden på sistaspåret får mig. Hans röst och hennes röst. Pianot som svajar sönder sig. (Lite roligt, att avsluta en gratis-EP med att sjunga "I´m not worth anything")
Annars är det måndag. Jag trodde jag skulle trilla samman av självpådragen stress. Jag sov dåligt, drömde problemlösningsdrömmar av dataspelstyp, mådde illa och drog upp axlarna. Men det är okej nu. Jag tänker på bokhyllor. Ska strax gå ut med tre kassar DN till återvinning i mörkret. Sen måste jag fortsätta tänka på Stienhielm och svenskhetens historia, om det ska bli nån uppsats.
-
I trätråkig (eller är det jag som är trött?) text av Heidenstam (om svenskarnas lynne), fin formulering om årstider: "Vi ömsa landskap och levnadsvanor, fyra gånger om året utan att behöva förflytta oss, och vi vänja oss att granska himmel och luft."
