UTKAST
För vad är ett liv utan riktning? Utan dramaturgi? "Alla kostar i Sverige" säger den halvgalne mannen. Kollegan ringer sin dotter och surfar på tårtor. Jag är förvirrad. Känslan av våldamt forsande framfart kommer och går. Huvudvärken kommer och går. Tomheten kommer och går. Vad mer? Låntagarna, dagarna, nätterna, regnen, solen, böckerna, kommer och går.
Ytterligare ‘jag svingar mig’. Läser fortsatt mycket, huvudsakligen "lätt litteratur". Märker hur jag oreflekterad identifierar mig också med det långsökta. Hur jag när jag lagar mat eller gör nåt annat helt vardagligt tar hänsyn till faktumet att jag är ju strippa nu, jag är gravid nu, jag är ju kär nu, eller, jag är ett naivt franskt våp nu. Brukar jag göra så? En liten bit av mig blir det jag läser. (Borde jag akta mig?)
