SYREN!
För jag väntar mig att växternas forsande (jag skojar inte, på väg till tåget, syrener!) ska stå i förhållande till min forsande, utveckling alltså. Jag ska på tå och kvickt och smidigt, inte visa ett spår av en tröstätarvinter och inte ett spår av vilsen eller desillusionerad…
-
Vilket jag självklart gör, för jag är kött och blod och trötthet. Skriver jag och känner mig tillfreds.
