MED- OCH MOTGÅNGAR
Även om man inte tror på karma. Så är det så svårt att i sin dramaturgiskt skolade hjärna, drillad med handling och konsekvens, gyllene regler och what you give is what you get trycka in att livet bara händer, att det inte finns rättvisa, inte finns garantier för någonting.
Det är ingen stor oförrätt/olycka som gjorts mig/hänt mig. Det är bara den kommande jobbsommaren som blir sämre än de tidigare jobbsomrarna, fastän jag varit duktig o så duktig och tillgänglig och trevlig och snäll. Och i höst kanske jag inte får vara kvar alls. Och min hjärna kämpar och kämpar för att sortera och begripa varför, provar känslor och teorier, vill inte släppa taget och acceptera. Den fortsätter, fortsätter fast jag rationellt vet att det inte finns nåt varför annat än pengar, sparkrav, pengar, sparkrav, pengar.
