MED- OCH MOTGÅNGAR
Även om man inte tror på karma. Så är det så svårt att i sin dramaturgiskt skolade hjärna, drillad med handling och konsekvens, gyllene regler och what you give is what you get trycka in att livet bara händer, att det inte finns rättvisa, inte finns garantier för någonting.
Det är ingen stor oförrätt/olycka som gjorts mig/hänt mig. Det är bara den kommande jobbsommaren som blir sämre än de tidigare jobbsomrarna, fastän jag varit duktig o så duktig och tillgänglig och trevlig och snäll. Och i höst kanske jag inte får vara kvar alls. Och min hjärna kämpar och kämpar för att sortera och begripa varför, provar känslor och teorier, vill inte släppa taget och acceptera. Den fortsätter, fortsätter fast jag rationellt vet att det inte finns nåt varför annat än pengar, sparkrav, pengar, sparkrav, pengar.
Usch då, taskigt läge. Menatte linnea borde väl få gå före dig och dessutom har du ju “foten inne” på två ställen som det så vackert heter. Jag är också rätt brutalt arbetslös och kom inte in på komvux så det är du och jag i sommar. Vi klarar det vännen, vi klarar det.
Comment by Signe — Wed, May 20, 2009 @ 16:59
BLÄ!
jag tycker att det verkar vara så sommarjobben jobbar, så att säga. de sliter ut en under året och under sommaren fiser dem dig i fejan! jämt!
Comment by veganen — Thu, Jun 11, 2009 @ 08:44
mhmm! Men en dag… är vi stora och då fiser vi tillbaks?
Jag är rädd att det inte funkar så…
Comment by Sara — Thu, Jun 11, 2009 @ 21:41