Det är mitt i natten alltså och himlen är ljusare åt ena hållet. Och den som inte fördjupar sig i väder och årstider har inget sinne för detaljer eller stämningar. Tidigare var jag ute och cyklade. Gjorde anteckningar i huvudet, om liljekonvaljerna "pärlvita rader", midsommarblomster (och andra nävor?), smörblommor av olika sorter, det jag känner igen som äppelblom som är snyggt och verkligt - inte för skirt inte för tungt, bara lätt rosatonat, och med blad omkring. Kastanjerna blommar. Levande hare. Död ekorre, på rygg. Döda djur ligger sällan på rygg, annat än när de är tecknade.

Cyklade alldeles nära tre lugna rådjur i en lövskogsdunge. Det var förra helgen i liljekonvaljmarkerna söder om söder. Och fint.

Jag har kommit fram till att det är att återuppfinna (reinvent, vad använder man på svenska?) mig själv jag försöker göra. Men jag gör det med redan kända medel och verkar bli rätt likadan, i den nya versionen, också. Tror inte det gör nåt, det är processen jag vill åt. (Man skulle kunna säga att jag skickar mig själv på remiss till mig själv. Godnatt.)