Många timmars bokuppsättning vid deckarhyllorna, med hundratals titlar som flimrar förbi om och om igen har gett mig allt mer bestämda uppfattningar om just… titlarna. Det finns egentligen inget snyggt sätt att introducera det här. Jag har sammanställt en lista på deckartitlar som ger mig the creeps. (Creeps på fel sätt, bör kanske tilläggas.)

• Dödlig Exit (Jesper Kärrbrink) Krystad språkkorsning. Yay!
• Diagnos: gisslan (Peter Gissy) Oh come on, ordkombinationen, och ett kolon!
• Låt barnen komma till mig (Mikael Bergstrand) Hmm, låter som en bok om en kristen pedofilpsykopat? Känns fräscht. (Ibland tycker jag att titeln är ganska bra, men den Kan inte innehålla nåt bra?)
• Golfskjutaren (Birgitta Carlsson)
• Begravda hundar bits inte (Gunnar Staalesen)
• Dödligt mönster eller Ludde vid gränspolisen (Leif Woxlin) Ok, lite som att säga att buskis är smaklöst, men ändå. Buskis är smaklöst.

Och så en bunt lite djupare eller mer poetiska deckare?

• Skuggor av hat (Ingrid Kampås)
• Hjärtats mörka flod (D R Koontz)
• Smärtbäraren (Åsa Nilsonne)
• Mörk passion (Clare Francis)

Motsatsen till boktips. Begrunda!