ingen annan hade ett liv fyllt av detaljer, eller som att du gjort dig fri från viljan att och rädslan för att vara Amelie:

Vädret är verkligen väder, ljuset är verkligen ljus. I skogarna hittar jag nya stigar och nya blommor och nya solnedgångar att förundras över varje dag. Idag kanske bara det första. Till stor del sitter jag hemma och syr, tills axlarna är stela och den logiska hjärnan tappar bort sig. Det blir ett överkast, för sött att använda är jag rädd. Jag har låtit två av pelargonerna gå i blom, de är rosa och ljuvliga. Första tomaten blommar också, jag penselpollinerar utan att veta om det behövs, och har köpt en massa färgglada kläder. Men idag var regnet och så klär man sig i mörkt blått och svart. Inatt behöver jag inte vädra ur. Jag måste bara vika ihop och lägga undan, det sista från tvätten imorse ligger fortfarande strött över sängen. Ikväll på väg hem, jag frös nästan, tänkte jag att det måste ju faktiskt inte handla om att må bättre eller sämre, allt måste inte registreras som uppåt eller nedåt. Nya glasögon ger mig sjögångskänslor, sa jag det? Det har klarnat upp, halva himlen fjunigt mörkblå, andra halvan lättare. Jag trivs rätt bra med att hålla mig undan, ibland tror jag att jag hör det jag tror att jag vill höra.