DET KRÄVS INTE MER
än en antydan till syftningsfel för att jag ska börja fnissa lyckligt. Låt säga att det är för att det visar upp språkets möjligheter och omöjligheter. "Hittat en nyckel. återfås mot beskrivning av figuren som satt på nyckelringen." Ni behöver inte påpeka att det är ingenting. För det är det inte. Fast det är det ju! Det är sittande figurer, det är figurer som pratar i mobiltelefon, det är hela skillnaden mellan verklighet och overklighet som är satt ur spel. Det är plötsligt en lucka som låter en tänka vad man vill.
