GÅ UT MIN SJÄL OCH GLÄD DIG VID
Här skulle det kunna vara en massa bilder av färgglatt midsommarfirande nr två. Jag har tagit dem men ingen sladd med mig. Jag var tvungen att göra en blomsterkrans också, och tvungen att kommentera sexistskämten, eller den allmänna plumpheten bland folkdräkterna på scen. Var tvungen att bli simmigt mjuk i hjärtat över motljuset och hästhagen och maskrosbollarna, småbergen. Det har varit soligt och det känns helt obegripligt. Jag har varit med sekatören i min låtsaskoloniträdgård och rensat bland bärbuskarna.
Men när jag sitter här och bloggar om nätterna är det ju ljust. Jag borde igen luta mot sömnen men vill ut, jag vill ut! Igår natt hade dimman hunnit dra fram från bergen och jag gick i mjölk och nästan komplett tystnad (en fontän, en fläkt, ett sällskap på flera hundra meters avstånd, en sjöfågel (vilken?)).
