Saker. Pengar. Känslor.

Jag vill bli färdig. Det är ett problem, jag vill konsumera så att jag inte behöver konsumera mer. Konsumtionssamhället är inte uppbyggt för att det ska gå att leva så, eller för att vi ska vilja leva så. Det är ett tillgänglighetssamhälle för de flesta (ok, i väst), prylar går att få tag i för billiga pengar. Önskningar ska uppstå och uppfyllas (stickspår: Blondinbella i debattprogram "jo jag hinner längta, flera timmar ofta" (ungefär)). Små utläggningar om sånt här dyker upp i sånt jag läser. Jag köpte nya garderobslådor, de var lite mindre och kläderna fick inte plats. Jag känner mig överhopad av saker. Så? Inte dags att röja ut men dags att sluta längta utåt. Jag vet inte om det kommer funka men jag har skrivit listor, bara häromdagen en "får inte" och en "får." Får-listan är fin (mat, nöjen, resor), får inte-listan är rimlig (kläder, böcker, inredning, rymmer två-tre möjliga undantag för praktiska saker). En månad, sen skriver jag om den. Jag tänker inte sluta köpa böcker för gott, vill bara ha en chans att hinna ikapp.

Och det jag vill fästa uppmärksamheten på (min, den eventuella läsarens) är det tankeexperiment, den omställning det innebär. Att välja kläder på morgonen blir annorlunda, hur kan det bli annorlunda, hur kan det plötsligt kännas som att det är komplett? Jag finner mig i vad jag har - och det är allt. Jag hoppas kunna hålla i det, använda mig igenom det jag faktiskt redan skaffat och kanske så småningom börja rota ibland halvfärdiga projekt och bortglömda tyger. Om jag prompt vill ha förändring så får jag ha det inom ramarna för vad som finns hemma. Jag påminns om att jag tycker om begränsning, jag tycket om att ha förutsättningarna klara.

Också att fästa uppmärksamhet vid är shoppingen som aktivitet och vad man gör om man tar bort den vanan. Jag har visserligen alltid varit bra på att flanera i mataffärer och det kan jag ju fortsätta med, men att låta bli loppisar och gallerior kan nog bli spännande ett tag. Jag hoppas att det ska göra mig fri från en del av det jag vill undvika.

Jag måste skriva när det går i stöpet, är ett villkor jag sätter upp nu. Å, jag drömmer om porslinsdjur och bokstöd. Men jag tycker om projekt, jag älskar projekt. Kanske, kanske inte mer än att äga. Men kom igen, jag äger redan, mycket och väl.