Intryck/tankar:

Filadelfiakyrkan vid St Eriksplan har affischer uppe som meddelar att att gå i kyrkan i sommar ska vara lite som "upplevelsen att gå på husvisning". De "kommer att glänta på dörren till olika rum och fundera på hur livet med Jesus ser ut". (Här kan man se pdf-programmet, formuleringen på affischerna har jag glömt men jag tror de är klatschigare. Bilden är samma.) Hur tänkte de då? Formgivningen passerar i min blick verkligen som mäklarreklam, framstår mest som att de funderar på att sälja eller starta egen mäkleriverksamhet. Och hur kan de vilja att ett kristet liv ska associeras med homestylade homestageade vad heter det, sterilt upp-piffade och bostäder? Utan fotografier och med ett fräscht fruktfat på köksbänken. Om jag vore s.a.s. på marknaden, en verklig sökare och ville ge religionen ett försök - inte vore det nåt man skulle ha skoskydd i, inte vore det nåt blanktorkat som min längtan skulle svara emot. Inte ville jag gå och glutta på nåt som kanske, om jag spelade korten och skötte mig snyggt kunde tillfalla mig rent formellt, men som jag sen skulle behöva… möblera. Bilden tappar kraft här, jag far egentligen efter nåt annat. 

Om man liknar gudstjänster med husvisningar, vilket (litet) djup tilldelar man människan och vilken syn tror man att hon har på sitt liv/sin själ? Vill man anspela på människors ärliga verkliga drömmar eller vill man man vara så skojig och drastisk? Jag kan inte avgöra, jag vet inte vad jag ska tänka om målgrupp. Men jag kommer till punkten som längtar efter samhälle eller samfund som inte kommer att tänka på målgruppsanpassning.

Några portar bort ett arkitektkontor av det kritvita slaget, upplyst jag vet inte var ifrån, där en ung man sitter och öppnar och stänger en bärbar dator, sätter sig tillrätta på stolen (torsdag, ca 21.20). Lite tidigare berättas om väns pojkvän som går arkitekt, och hur de är tighta för alla har de tröstat varandra klockan fyra på natten innan inlämning när förtvivlan var som värst. Lite tidigare har jag pratat om sex timmars arbetsdag. Vad håller jag på med? Vad ska det bli av alla mina boktravar och syprojekten, stortavlan som ännu inte är klar? Samtidigt, jag längtar efter att användas, använda mig. (Motsvarigheten: jag tar trappen upp för backen, men går stora steg uppför barnvagnsrampen. Lutar mig framåt. Känner benmusklerna ta spjärn.)