Det är märkligt med somligt, att det är så sammanhängande - att att få syn på det ena är att få syn på det andra och så är det ihopgeggat så att det bara med medveten tankemässig ansträngning går att skilja åt. Det ena blir det andra blir det tredje. Jag ska vara mer konkret:

Jag har läst en bok (min första blok) om köpstopp (Köp inte den här boken och är väl inte direkt oumbärlig läsning, men var precis vad jag kände för). I anslutning till det började jag tänka på det där. Att tänka "nej jag ska inte handla, för nu drunknar jag i prylar här, och jag bara begär och begär och begär" är plötsligt och outtalat liktydigt med "vi måste ta ansvar för vår konsumtion, och handla rättvisemärkt, och ekologiskt, och Kvalitet" som i sin tur plötsligt är liktydigt med att sätta strömbrytare till alla apparater som har standbylägen som drar ström, att ta korta duschar och att sluta köpa fryst mat för att kunna stänga av frysen. Inget av det är moraliskt förkastligt, men det är ändå ett trollerinummer som förvandlar nåt som verkar som en egoistisk tanke till en altruistisk tanke, som det där med att köopa loppiskläder. Köper jag egentligen loppiskläder för att det är sjysstare mot jord och miljö och alltihop eller gör jag det för att det är enkelt och jag får känna mig härligt individualistisk och egensinnigt självständig? (Fast jag egentligen vill ha en blek nittitalsjeansskjorta som alla andra.)

Ett enkelt motiv är ett enkelt motiv.