Söndag.
Kretsar kring studierna i tröga tankar.
Jag har varit så trött, jag har känt mig så otrygg. Det kan kännas som att stå invid stup, men jag tror inte det är särskilt mycket att fästa sig vid. Jag måste ge mig tid, jag är sån, lite långsam, och det är en stor omställning. Magen har äntligen slutat göra ont nu. Jag var i soliga skogen idag och tog mig sen igenom disken. Lingon, framsteg. Balanserar i tankarna. Analyserar mig själv i den nya situationen och upplever nåt helt kluvet, introvert och socialt "ansvarstagande", engagerad och frånvarande, löjlig och tillräckligt värdig. Men även om jag inte är omedelbart fantastisk får jag fortfarande vara där och försöka. Tid. Måste ge det tid att falla in i mig, och jag i det. (Från början fanns det ett "fortfarande" i förra meningen, men efter att ha gått en vecka verkade det lite överdrivet. Jag upplever ett "fortfarande".)
