Det mörknar
skymningen tung av dofter också när det går mot höst. Äpplen och växtlighet och fukt. Gå i det. Det svalnar verkligen mot kvällen. Dimma drar in, ligger och svävar. Lampskenen. Asfalten helt gul eller med detaljerade skuggor av lövverk. Det i skenet och det utanför skils allt mer ifrån varandra, och i slutändan tänker jag på Lagerlöf igen, den hotande, magiska skogen alldeles intill.