Ordning och reda, nänä, inget sånt. Det svallar fortfarande högt, det är fortfarande bara allt som börjar. Skola. Jag blir ilsk och tycker att ingen har intresse av att verkligen kommunicera och sen när det ska småpratas har jag ingenting att säga. Skallen blank. Så små arga pikar mot mig själv om att jag faller in i en roll jag inte vill ha. I nya sammanhang kan man vara vem man vill, men man måste bete sig som den man vill vara också. Jag borde visa bilder eller vara konkret? Det känns så tröttsamt att försöka visa upp nåt snyggt.
Idag lång gruppworkshop på tema modulära strukturer, med det där svallandet. Jag tar det på sånt allvar. Har sen drömt om läsning men spenderat kvällen framför reklam-tv och druckit chai och fortsatt evighets-lappa och laga fodret på favoritkappan med äkta pälsen på kragen. Rusta för vintern med en massa små sömmar.
Kompromiss, blommor:
Hammershøi (Solstråler) som hängde där inne:
