Goafton. Det har just blivit vintertid och klockan är 02.12 för andra gången. Mitt hem och i säng kom av sig på pendeltågsperrongen, en tjej hade slagit sig i huvudet och jag och en annan stannade hos henne ett tag. Sen är jag bara vaken. Spontangooglade "hej mitt vinterland", tjusades av den här bilden - oavsett åsikter om privatbilism:

Första projektet är redovisat, kritikat, presenterat och vernissagat. Det har gått bra. Jag hamstrar åter böcker för att skaffa mig ett förhållningssätt.

Kalhyggen är så märkliga - eller hur träden skapar landskapet. När jag gick från Vi Pulsen idag längs hälsovägen kände jag inte igen mig. Jag vet inte vilken dag de tog ner buskarna och träden men plötsligt var det omöligt att avgöra var stigen jag brukar svänga av på borde gå. Nu kopplar jag ihop det som en (Moodyssonsk "vad gör jag här"-förståelse (det är om att öppna ugnen och känna huden brännas och sånt)) en aning om till exempel Gudruns verkningar eller de stora skogsmaskinernas. Och det är ett intresse jag tycker jag kan uppmuntra, det gåt att se ur nån slags arkitektsynpunkt - skapandet av rummet etc. Och att jämna eller få jämnat med marken. Och att sen kanske till och med jämna marken. Ingrepp.

Det är skönt att ha pluggfri helg, allt verkar mycket vänligare då. Jag kan orka läsa, känna att intrycken sorterar sig någorlunda.