Såg tre blonda bloggerskor, var det på åttan precis? Hos han Aschberg. De sa vad som förväntades av dem, var mycket väl medvetna om det ytliga och spelets regler. Hon som sa att hon är Sveriges största bloggare hade sig själv som förebild, nu när hon är störst. (Kissie? Vill inte googla det, skulle bara fastna.) Skriver inte om känslor, tror att bloggandet är dött om ett par år. Äntligen (både i samtida och lagerlöfsk mening) slog jag av TVn. Planen är att sova tidigt och vara mindre urlakad imorgon. Vi grupparbetar och ska åter bygga modeller, men för att förstå andra saker nu. Konstruktionsgrejer.

Jag måste skaffa mig ett språk som har med arkitektur att göra. Skolan har inga vetenskapliga krav på våra inlämningar, så det finns inget att vare sig hålla sig i eller gömma sig bakom. Vilset vill jag helst låta bli att skriva, helst inte avslöja mig, helst inte klumpigt slumpmässigt chansa mig fram bland begreppen. Men jag tänker att det ganska planlösa resonerandet här ska hjälpa mig. Idag är jag dock tveksam, till om vad jag har vad som krävs, om jag vill ha det, om jag vill in i den världen och slita. Nå, ge det ett tag, ge det ett tag, det ger sig.

Fortsätter läsa Buddenbrooks, P1-bokläsarna är klara nu men jag tar en sida nu en sida då och har en tredjedel kvar. Nu är det rätt mycket olust, ångest och tandagnisslan. Men den är bra! Bannemej, litteraturen…

Småpratsblogg, över och ut.